- Original: κατακλάω
- Transliteration: Kataklao
- Phonetic: kat-ak-lah'-o
- Definition:
1. to break in pieces
- Origin: from
G2596 and
G2806
- TDNT entry: None
- Part(s) of speech: Verb
- Strong's: From
G2596 and
G2806 ; to break down that is divide: - break.
Total KJV Occurrences: 2
• broke, 2
Mar 6:41;
Luke 9:16